Nu kör vi igång den här bloggen igen

Ni som följer Mathjälpen på Facebook har kanske sett att jag blivit en i gänget bland administratörerna?! Jag måste säga att det är väldigt givande att vara en del av gruppen och trots att det inte har gått så många dagar sedan jag började så trivs jag redan som fisken i vattnet.

När jag var 18 år gammal var jag med om en hemsk upplevelse, somliga skulle nog kalla det för tragedi eller trauma, själv väljer jag att kalla det för en erfarenhet. För det är precis vad det är, en erfarenhet som gjort mig starkare inombords och som lett till att jag är den person jag är idag.

Den 30 oktober 2008 så fick min pappa en kraftig hjärtinfarkt i vardagsrumssoffan medan jag satt vid datorn i rummet intill. Från dess att jag hörde ljudet av hans syrebrist i hjärnan till dess att jag insåg att han inte skulle överleva var de längsta minuterarna i mitt liv. Pappas plötsliga bortgång var en stor bidragande faktor till att jag slutade leva och i stället tappade orken till att kliva upp ur sängen på morgonen.

Min start på det vuxna livet var allt annat än enkelt. Jag tappade alla mina värderingar och levde inte alls som jag hade blivit lärd. Jag flyttade runt från den ena lägenheten till den andra och försatte mig själv i enorma skulder. Jag drog mig själv rakt ner i den mörka botten och det tog lång tid innan jag lyckades klättra uppåt igen.

De erfarenheter som jag vann under den här långa vandringen har gjort mig rikare än alla pengar i världen. Jag lärde mig att värdesätta andra människor och deras situationer och jag förstod, på ett helt annat sätt, hur snabbt det kan gå utför när man väl har tappat fotfästet.

Trots att jag ibland blir arg eller snarare besviken på att människor inte förstår hur lätt det faktiskt kan hända så tycker jag snarare synd om människor som inte får möjligheten att lära sig det jag har lärt mig. Även om jag inte önskar andra människor olycka eller motgångar så önskar jag ändå att alla fick chansen till den erfarenheten som faktiskt följer.

Att fattigdom inte skulle finnas i Sverige är ett uttryck som gör mig väldigt illa inombords. Även om vi lever i ett land med ett mycket gott skyddsnät så innebär inte det att det saknas fallgropar.

I Sverige förväntas man många gånger veta vad som ska inträffa flera år framöver och det är inte sällan som de sociala myndigheterna anser att man borde ha planerat sitt liv lite bättre. Med det sagt så menar jag inte att dem har fel för visst borde man planera sin framtid och ha pengarna i beredskap om problemen av någon orsak dyker upp. Men det är inte riktigt så det fungerar i praktiken. Alla människor har inte de förutsättningarna, det finns faktiskt en hel del familjer som inte kan planera längre framåt än morgondagen. Ja, det finns till och med de som inte kan planera längre än till nuet.

Med Mathjälpen hoppas jag inte bara kunna hjälpa till att bidra till de familjer som tvingas leva för sekunden, jag hoppas också kunna bidra till ökad kunskap och förståelse för hur samhället ser ut i verkligheten.

Med det sagt så vill jag berätta att den här bloggen kommer att öppna sig lite smått igen.

Förhoppningsvis kommer jag att kunna komma med en hel del tips och råd på vägen samtidigt som jag delar med mig av egna och andras upplevelser och erfarenheter.

/ Jessica